Har blivit lite mörkrädd igen.!

Nu känner jag mig lite redo för att berätta vad som hände mig den 22/8 - 09.

Jag hade varit ute på krogen och haft jätte skoj med mina underbara vänner. Det var ett litet farväl till Christian för han skall flytta till Örebro.

När jag hade hoppat av vid min hållplats och gick över torget, stannade jag upp för att ta av mig skorna. För mina fötter värkte som tusan. När jag tittade upp såg jag en kille ca 10 meter framför mig. Första tanken var att jag går lite snabbare än vanligt och ringer mamma. Jag märker att han går åt samma håll som mig.

Jag blev rädd och jag fick aldrig fram mammas nummer, det tog en evighet.

Jag stannade upp, för att seom han gick förbi mig. Det gjorde han inte. Han gick rakt emot mig och började krama mig. Jag började knuffa bort honom och sa Nej. Under tiden han försöker krama mig säger han Tack och någon sekunder efter rycker han tillbaka och säger Vem är du? och går sin väg.

Jag syndar där ifrån. Jag hamnade i chocktillstånd, men en sekund undertillståndet får jag medvetandet tillbaka och lyckas få fram mammas nummer. Jag ber henne komma och öppna dörren till trapphuset. Efter det börjar jag skaka och nåra tårar rann ner för kinden. Jag kommer fram till trapp huset och mamma kommer ner för trappan. Hon märkte på telefon att allt inte var okej, och jag berättade allt för henne.

När jag skulle lägga mig, så kunde jag inte sova. Jag låg och skakade och tänkte: Jag kunde ha blivit våldtagen!Killen var kortare än mig, men jag såg aldrig han ansikte. Jag fick känslan a att han var en 91-92:a och att han hade tagit något och druckit alkohol...

Innan tyckte jag inte om att någon gick efter mig, nu är det ännu äckligare!